Svar på kommentar
Tänkte bara ta och svara på en kommentar lite snabbt.
Nej, det var inte jag som var med i kvällen är din! Fast jag vet vem hon är. Önskar dock att det var jag, det tror jag vi alla gör!
Kram
(nästa kapitel är på väg, har lite problem med vad som ska hända bara)
Blind Faith - Kapitel 14: Where Do We Stand?
I Förra Delen:
"Me too" sa han.
Hej alla fina läsare! hemskt ledsen för att jag har varit off den senaste veckan, det har varit påsklov och jag tillbringade veckan i Härjedalen med skidåkning och absolut ingen täckning på mobilen över huvud taget. Har försökt allt jag kan att skriva ett inlägg, men det har inte funkat. Hoppas ni gillar kapitlet iaf och att ni stannar kvar fast jag har små uppehåll! Och vad säger ni, ska vi försöka slå besöksrekordet på 75? Sprid runt bloggen till alla Directioners ni känner!
Han ställde sig framför mig, väldigt nära.
"You know, when I saw you doing that silly Molly Ringwald dance before, there was one thing I wanted to do, but I couldn't bring myslef to do it. I've been tempted to do it all day, but then I thought I'd sace it for tonight. But now when I'm standing here in front of you, I just can't wait anymore" sa han, och det var som om tiden stannade. Vad skulle han göra?
Han drog ett djupt andetag, tittade sig snabbt omkring och tryckte sedan försiktigt sina läppar mot mina.
Mitt hjärta började slå snabbare och snabbare och jag la armarna runt hans nacke i ett desperat försök att trycka honom närmare mig. Detta kändes så bra. Nej, inte bara bra, det kändes underbart. Som om våra läppar var skapta för varandra.
Han drog sig ifrån, enligt mig, alldeles för snabbt. Han log och kollade mig djupt i ögonen.
"I'm glad you decided to do it now" viskade jag.
"Me too" sa han.
Han tog mig i handen och vi började gå.
"I'm tired" sa jag efter en stund. "I wanna go home"
"Yeah me too. And i'm hungry too! Wanna go to my place for a while? Maybe we can watch a movie or so"
"Definitley, but let's stop by Nando's on our way there first so you can get some food "
"Thank you, you're the best!" sa Niall och lät som ett barn på julafton.
"I know I am" sa jag och blinkade lekfullt med ena ögat.
Det blev tyst en stund. Jag tänkte på hela grejen med mig och Niall. Vad var vi nu? Vi var väl inte bara vänner, han kysste ju mig och höll mig i handen. Men jag tror inte vi var ett par, fast det kanske han tror? Jag måste fråga.
"Hey, Valerie?"
"Hey, Niall?" sa vi i mun på varandra. Jag stannade till och släppte hans hand medan jag vände mig mot honom.
"Oh, you go first" skrattade jag.
"Uhmm... Where do we stand now?"
"I was just about to ask you the same thing. I don't know really. You know what? I think we should say that we're somewhere in between being friends and a couple. Then after our date tonight we can see if it feels right"
"Good idea!"
"But can we please not tell the other lads, or Jessica for that matter, yet? Just to see where we end up"
"I was gonna suggest that too"
Vi log mot varandra och riktade stegen upp mot Nando's.
"Miss Coleman, may I hold your hand again?" frågade Niall och betedde sig som en kunglig.
"Of course you can Sir" svarade jag i samma ton. Han tog min hand och vi flätade åter ihop våra fingrar. Vi gick så en stund, tills vi kom in på gatorna med mycket mer folk än borta vid lilla parken och jag släppte Nialls hand igen. Jag ville ju inte att folk skulle tro något innan vi själva visste vad vi var. Niall tittade på mig med en förstående blick och öppnade dörren för mig in till Nando's. Vi gick fram och kollade vad som fanns att äta.
"You want something?" frågade Niall.
"Umm, yeah.."
"You can choose anything you like, i'll pay. And don't you say that you can pay, 'cause I know you can, but I want to pay for you" rabblade han upp snabbt.
"Oh, emm, okay. I've actually never eaten Nando's before so surprise me! I'll wait over here" sa jag och slog mig ner vid ett bord vid ingången. Där satt jag en stund medan Niall var och beställde maten.
"I got the food, are you ready to go?" frågade han när han kom tillbaka.
"Absolutley!"
Det var inte speciellt långt att gå från Nando's till Nialls lägenhet, men vi kom inte ens halva biten innan jag kände av en extrem värk i fötterna från mina pumps.
"Ooowww!" utbrast jag.
"What's the matter?" frågade Niall oroligt. Så gullig han är!
"My feet hurt because of these stupid shoes! They always hurt when I wear them"
"Then why do you even put them on in the first place?"
"They're fabulous!" sa jag samtidigt som jag krängde av mig skorna.
"Girls..." skrattade Niall.
Jag började gå igen, barfota.
"You can't go barefoot, you will hurt yourself you nincompoop! Now get on my back, i'll carry you" sa Niall och skrattade igen.
"I won't, watch me! Besides, i'm heavy, you know that" jag var fullt säker på att jag inte skulle skada mig, men så trampade jag, såklart, på en massa glasbitar när jag inte såg mig för var jag gick.
"Ouch!" utbrast jag.
"Told you so! Now get on my back, 'cause you're not heavy, you're perfect. And if you don't you'll have to wear my shoes. You can't walk around barefoot with glass in you foot"
"Fine, but you'll have to get down or else I can't hop on, i'm too short!"
Han protesterade inte, utan satte sig på huk så jag kunde hoppa på.
"Blame yourself, and i'm not a nincompoop for that matter"
"I've never met anyone that's more stubborn than you can be sometimes"
"But you still adore me and think i'm the coolest person ever'" sa jag och fnissade.
"Yeah you wish! We all know that i'm the coolest person ever, you're nowhere near my league of coolness!"
"Keep dreaming boy! At least i'm hotter than you"
Niall skrattade lite och hoppade till så jag kom högre upp på hans rygg.
"I can agree on that one. And I still haven't forgotten how stunning you looked in that red dress the first night we met"
Han kom fortfarande ihåg hur jag såg ut den kvällen. Nathan la aldrig ens märke till vad jag hade på mig, även om det var nya eller gamla kläder.
Fast å andra sidan var Niall en ängel, Nathan var djävulen i egen hög person. Jag log för mig själv och lutade mitt huvud mot hans axel.
"If I know you right, you're blushing right now" sa Niall med sin änglaröst.
"You know me too well Niall James Horan, you know me too well.."
Vi kom in i lägenhetshuset och tog hissen upp till tredje våningen där Nialls lägenhet låg. Han var fast besluten om att inte sätta ner mig förrän vi kommit in, men hade lite problem att få upp nycklen som låg i hans bakficka.
"Need some help?" frågade jag.
"Yeehh.. Could you get the key?"
"Sure" han höll upp mig lite högre och jag lyckades nå nycklen i hans ficka.
"Here you go!" sa jag och gav honom nycklen.
"Thank you!"
Han låste upp dörren och tog av sig sina skor och traskade vidare mot vardagsrummet.
"Here, lay down on the couch and put you foot straight up in the air. I'll be right back" sa Niall och försvann. Jag gjorde som han sa, men förstod inte riktigt varför. När han kom tillbaka bar han på en pincett, lite papper, alsolsprit, något som liknade ett stort vitt plåster, lite hudtejp och en bit bandage.
"Niall, what's all this? I'm absolutley fine!" påstådde jag.
"Your foot is bleeding and you've got glass in it, it's not fine. Now just lay back and relax and let Doctor Niall Horan take care of you"
Jag skrattade och la mig ner helt.
"Why did I have to put my foot in the air by the way?"
"It stops the bleeding a little. Now lay completley still, i'm gonna take the glass out. This might hurt a little"
Jag slappnade av och försökte tänka på andra saker. Då märkte jag hur hungrig jag faktiskt var.
"Hurry up a little, i'm starving!" skrattade jag.
"Almost done, just gotta get the last piece out" sa han och jag kände samtidigt hur han tog ut den sista biten glas ur min fot. Han tvättade såret, satte på det stora vita plåstret och lindade lite bandage runt så det skulle stanna.
"There, you're done!"
"Thank you doctor handsome" sa jag och fnittrade till lite. Han skrattade och blinkade med ena ögat mot mig.
"I'll go get some plates so we can eat. You can pick a movie if you want to!"
Niall gick ut i köket och jag satte mig vid hyllan med hans filmer.
"Hey, Niall?!" ropade jag.
"Yeah?"
"Why do you have Justin Bieber's movie here?"
"What can I say, i'm a boy belieber" sa han, och jag ryckte till rejält när jag märkte att han var precis bakom mig.
"Oh my gosh, you scared me you dickhead! I hate you!" skrek jag och slog honom retfullt, sedan återvände jag till hyllan och plockade ut några som förslag.
"One of these, pleaseeeee?"
"Sure, let's start with... dear john?"
"Yay!" utbrast jag och skyndade mig att sätta i filmen. Jag var faktiskt förvånad över att Niall hade dessa filmerna ens, han kanske var en liten mjukis.
Jag satte mig i soffan bredvid Niall och började äta samtidigt som förtexterna började rulla.
Hej alla fina läsare! hemskt ledsen för att jag har varit off den senaste veckan, det har varit påsklov och jag tillbringade veckan i Härjedalen med skidåkning och absolut ingen täckning på mobilen över huvud taget. Har försökt allt jag kan att skriva ett inlägg, men det har inte funkat. Hoppas ni gillar kapitlet iaf och att ni stannar kvar fast jag har små uppehåll! Och vad säger ni, ska vi försöka slå besöksrekordet på 75? Sprid runt bloggen till alla Directioners ni känner!
Ska försöka återkomma så snabbt som möjligt med ett nytt kapitel!
Och förreste, har jag några One Tree Hill fans här? Vad tyckte ni isåfall om det allra sista avsnittet NÅGONSIN av One Tree Hill i onsdags? Jag såg det nyss, riktigt bra! Och om ni tycker det känns tomt utan OTH, kan jag rekomendera American Horror Story starkt! AHS är riktigt bra, men det är en skräckserie så den liknar inte alls OTH. bara ett tips! ;)
