thatonedthing

"Aaawww, you're blushing! Come here, I want a Horan hug!" utbrast jag och slängde mina armar runt honom. Niall gav verkligen de bästa kramarna!

Det var en stund sedan Valerie och Niall gick, och jag och Jessica hade precis beställt vår mat.

"Don't you think it's a bit weird that we all were going for lunch in the same restaurant, at the exact same time? I mean, there are so many restaurants around here, and we all end up on this one? It's weird... And then Valerie hurting her foot and Niall helping her so quickly?" sa Jessica fundersamt.

"Now that you mention it.. A little bit" svarade jag.

Hon blev tyst en stund, det såg ut som om hon satt och funderade på något. Plötsligt lös hela hennes ansikte upp och hon började skratta.

"What's so funny?" frågade jag och började skratta lite jag med. Hennes skratt var väldigt smittande!

"This. I know how this happened, all of today"

"How?"

"Well, you know the night we first met and Valerie wanted to talk to me alone?"

Jag nickade.

"She told me she wanted to set us two up on a date, 'cause she thought we'd be cute together and she thought you flirted with me and stuff, but I said she shouldn't 'cause we just met, and then when we came back she talked about something with Niall that was their little secret. This is what they planned. Today, all of it."

"Oooohhh, that makes sense! But I have to admit, I was flirting a little with you."

Jag såg hur Jessica fick en svag röd nyans i ansiktet. Hon var så fin!

"I'm actually glad they dit it. I enjoy spending time alone with you" sa hon och log. Hon tittade upp och mötte min blick, blinkade med ena ögat och tog min hand över bordet och började leka med mina fingrar. Det var precis då, i just det ögonblicket jag förstod att hon verkligen var någon att satsa på. En person som verkligen var värd att spendera så mycket ledig tid med som möjligt.

"Tell me about you" sa jag.

"What do you wanna know?"

"Everything"

"Well how about this, we can play 20 questions. You ask me 20 different questions and I'll answer them as honest as I can, then it's my turn to ask you" sa hon och log så där gulligt igen.

"Uuuuummm, okay.... I think I got one. How old were you when you got your first kiss?"

"Oh, uhm, I think I was 12 or 13" (visste inte riktigt, bara drog till med något)

Sedan flöt samtalet på hur bra som helst. Trots att det blev en hel del prat om annat mellan våra frågor lärde jag känna Jessica väldigt bra och blev bara mer och mer tacksam för att Niall och Valerie hade fixat detta.

Jag hade ju tänkt bjuda ut henne ett tag, men aldrig riktigt vågat. Vilket var ovanligt för mig, jag brukade ju inte ha problem med att bjuda ut tjejer och så. Men det var något med Jessica. Något speciellt, som fick henne att sticka ut från alla andra, något som gjorde mig knäsvag.

"Harry? Hey, Harry?" sa hon och knäppte med fingrarna framför mitt ansikte. "Where did you go? You never answered my question"

"Oh, sorry. I was just thinking about som stuff. What did you ask me?"

"I asked you if you wanted to pay and get out of here. Maybe we can go for a walk or something?" sa hon och log snett.

"Sure!" sa jag och kallade till mig en servitris och bad om notan.

"Just a minute, Sir" sa hon och försvann för att sedan snabbt komma tillbaka med notan.

"How much for me?" frågade Jessica och tog upp sin plånbok ur väskan.

"Nothing, I got this" sa jag och log mot henne.

"That's nice of you, but I can pay for my food" sa hon, log, kollade på notan och la lite pengar. Jag tog upp dem och la tillbaka dem i hennes plånbok.

"I know you can, but I won't let you"

"Are you sure? I mean, I-"

"Yes I'm sure. Now, let's go" jag ställde mig upp och sträckte ut min hand mot Jessica. Hon tog sin väska och lät mig sedan hjälpa henne upp.

Vi vandrade ut från restaurangen och vidare bort en bit medan vi småpratade lite.

"Hey, where do you think Niall and Val went? I'd like to thank them for setting this up" frågade jag och log stort.

"Me too" sa hon och log tillbaka. "But I really don't know. I think there's something going on between them"

"You know what? I think so too"

"They looked like a real couple when Niall carried her out of the restaurant. It was really cute!" sa Jessica, när jag hörde ett bekant skratt en liten bit bort. Jag tittade åt hållet jag tyckte skrattet kom från och såg Niall och Valerie komma gåendes på en stig en bit bort.

"Speaking of the devil" sa jag och pekade åt deras håll.

Jag skrattade åt hur Niall gick. Han kallade det sin "silly walk".

Vädret var underbart, riktigt sommarväder. Hela dagen var underbar, jag fick ju spendera den med en av världens mest underbara personer.

"Ahh, don't you just love life?! It's summer and everything's just AMAZING!" utbrast jag och sträckte upp armarna i luften så min tröja åkte upp en liten bit. Jag hoppades att Niall inte skulle se det 10 centimeter långa ärret på min mage, men det gjorde han ju såklart.

"Hey, what's that on your stomach?" frågade han.

"Oh, it's a scar from when I had my appendix removed" sa jag tyst och rodnade.

"Why are you blushing? That's not something to be ashamed of, or is it?"

"Yes it is. My belly is so ugly with that stupid scar."

"Don't worry, your little belly is cute anyways" log han. "And I totally agree with you on the whole loving-life-thingy. But do you know what's even more amazing?"

"No, what?"

"You're here" sa han och log ett leende som väckte fjärilarna i min mage och fick mina ben att kännas som kokt spagetti. Den här killen kunde verkligen få mig att känna mig speciell!

Jag tittade bort och rodnade, igen. Det händer väldigt ofta runt Niall.

Han ställde sig framför mig, väldigt nära.

"You know, when I saw you doing that silly Molly Ringwald dance before, there was one thing I wanted to do, but I couldn't bring myslef to do it. I've been tempted to do it all day, but then I thought I'd sace it for tonight. But now when I'm standing here in front of you, I just can't wait anymore" sa han, och det var som om tiden stannade. Vad skulle han göra?

Han drog ett djupt andetag, tittade sig snabbt omkring och tryckte sedan försiktigt sina läppar mot mina.

Mitt hjärta började slå snabbare och snabbare och jag la armarna runt hans nacke i ett desperat försök att trycka honom närmare mig. Detta kändes så bra. Nej, inte bara bra, det kändes underbart. Som om våra läppar var skapta för varandra.

Han drog sig ifrån, enligt mig, alldeles för snabbt. Han log och kollade mig djupt i ögonen.

"I'm glad you decided to do it now" viskade jag.

---

LEDSEN FÖR KORT INLÄGG, VILLE SKRIVA LÄNGRE MEN MIN DATOR HÅLLER INTE RIKTIGT MED MIG JUST NU. SKRIVER JAG LÄNGRE ÄN SÅ HÄR SÅ STÄNGER DEN BARA AV SIG! :(

men vad tycker ni? :)

pussss

"Aunt Quinn!"

"Oh Valerie, you have no idea how much I missed you"

"I missed you too! What are you doing here?" utbrast jag och släppte på min omfamning så jag kunde se henne i ögonen.

"Your dad told me that you arrived to London, so I thought I'd come and surprise you" log hon. Gud vad jag hade saknat henne!

"You surprised me! You have to tell me all about Kenya later, but now I want you to meet my friends" jag pekade mot killarna och Jessica, sen anslöt hon sig till oss för resten av kvällen och berättade massor om hennes resa.

Jag kom hit den 16:e Juni. Idag är det den 16:e Juli och det är alltså en månad sedan jag lämnade fina Sverige, men jag trivdes här, det gjorde jag verkligen.

Imorgon är det en månad sedan jag träffade killarna i One Direction, och inte en dag hade gått utan att jag hade pratat med dem. Det var jobbigt ibland med de fans som skickade hat till mig och Jessica för vi var kompisar med dem, men samtidigt hade vi så extremt kul ihop. Och jag måste erkänna att jag känner lite extra för Niall, men jag var inte kär. Inte än i alla fall.

Faktum är att han ska komma hit idag, om typ 10 minuter. Det var idag som överraskningsdejten för Harry och Jessica, som det fortfarande inte hänt något mellan, var. Jag såg att det lilla extra fanns där, den lilla gnistan, men att ingen av de riktigt vågade ta första steget. Och det gjorde mig galen!

Just nu befinner jag mig i mitt rum i väntan på Niall. Jag hade tråkigt så jag satte på radion i min telefon och kopplade in den till mina högtalare. Låten som spelades kände jag mycket väl igen. Det var Don't You Forget About Me av Simple Minds. Jag släppte ut ett glädjeskrik och tänkte genast på Bella. Vi gjorde alltid en speciell dans när vi hörde denna låten: vi dansade som Molly Ringwald. Och gissa om vi såg fåniga ut? Jag började i alla fall dansa runt i rummet som Molly, men slutade snabbt när jag insåg att det stod någon i dörröppningen. Och denna någon var ingen mindre än Niall.

Herregud, nu har jag verkligen skämt ut mitt liv! tänkte jag.

"Uuuuuhhhmm hi" sa jag generat och sprang för att stänga av musiken.

"Hey dancing freak" skrattade han.

"Yeah.. sorry about that.. Me and Bella always do that dance when we hear that song" jag kände att jag blev varm i hela ansiktet och insåg att jag antagligen såg ut som en tomat just nu.

"No worries, I'm glad I got to be a part of it. It was very cute" log Niall och gick emot mig med öppna armar. Vi kramade om varandra.

"So, Harry's up for today? He still thinks he's lunching with you?" frågade jag och gick ut på min balkong och satte mig ner på en trästol.

"Yep. What about Jessica?"

"She's still up for it too" log jag och släppte ut ett till glädjeskrik.

"What's up with you today?" frågade Niall och skrattade.

"This is just so exiting!"

"Well aren't you just very weird"

"Look who's talking!"utbrast jag och slog till honom lekfullt på armen.

"Ha-ha, aren't you just very funny now?" skrattade han och slängde en snabb blick på klockan. "Well, we better get going if we're gonna make it in time" forsatte han och vi reste oss.

Jag och Jessica stod nu utanför restaurangen och kollade på menyn, när Niall och Harry dök upp.

"Valerie, Jessica! Are you eating here too?" frågade Harry förvånat.

"Yeah, why? You too? Why don't we all eat together then?" frågade jag.

"Good idea!" sa Niall. "What do you guys say?"

"I'm fine with it" sa Harry.

"Same here" instämde Jessica.

"Great! And hi by the way" log jag och kramade om de båda.

"Niall gick fram till killen som hade hand om borden, och vi fick snart följa med in i restaurangen och ut på baksidan till uteserveringen. Vi fick ett mysigt bord för fyra i hörnet som dessutom var lite privat. Perfekt!

"Vi slog oss ner och började titta på menyerna. Nu skulle vår plan sätta igång på riktigt.

"I'm just gonna go to the ladies room" sa jag och rete på mig, men föll snabbt ihop på marken igen. Niall for upp från sin stol och satte sig ner bredvid mig.

"Are you okay Valerie? What happened?" frågade han oroligt.

"I don't know, I just got so dizzy and my foot hurts!" jag tog försiktigt av min converse-sko. Niall kollade på min högra fot som jag sminkat lite blå, men det syntes ju inte först då jag hade skorna på mig.

"Ouch.. you should probably get that checked.." sa Harry som satt sig ner på min andra sida, följd av Jessica.

"Yeah, I think so too" sa Niall. "I can take you to the doctor if you want?"

"Yeah, but is that okay with you guys?" frågade jag och tittade menande på Harry och Jessica. De tittade på varandra och log.

"Yeah, sure" sa Harry.

"Good! Here, put your arm around my neck Valerie, I'll carry you"

"Why thank you, now I feel like a princess, only with a foot that hurts like hell"

Han tog min sko och lyfte upp mig och började gå.

"Bye, hope everything goes okay!" ropade Jessica efter oss.

Vi gick ut bakvägen och jag väntade på att Niall skulle sätta ner mig när vi kom utom synhåll, men det gjorde han inte.

"You can put me down now" sa jag.

"No, this was fun. Don't you think?"

"I gues, but people can see us silly"

"I don't care" log han.

"You are very cute mister" sa jag och log tillbaka.

"Right back at ya!"

Det blev tyst en stund och jag försvann i mina tankar, men sedan sa Niall något.

"Go on a date with me"

"Huh?"

"Go on a date with me" upprepade han.

"I.. I don't know what to say, you surprised me there" sa jag, väldigt överrumplad av frågan.

"Say yes" sa han och log ett väldigt charmigt och gulligt leende.

Jag funderade en kort sekund.

"Yes. I'll go on a date with you" sa jag och log stort. Vi kom till en bänk i en liten park och Niall satte äntligen ner mig.

"That went better than I planned, I didn't think you'd say yes that quickly" sa han.

"You planned on asking me out? Like what you'd say and stuff? That's very cute. I mean the whole thing. Carrying me around like a princess and asking me out, that's the best way I've even been asked out"

---

Ganska kort del, men det är väl bättre än inget? Kände att jag ville att ni skulle få något mer att läsa när ni skrev så fina kommentarer på det förra + de andra inläggen som jag skrivit tidigare! Ni är verkligen guld värda allihop!

Fortsätt gärna att kommentera & sprida bloggen vidare!

och om ni inte vet vilken dans jag menar med molly ringwald dansen, så är det DEN HÄR dansen som brooke gör i ett one tree hill avsnitt :)

---

"Sluta nu, du är jättesnygg!" skrattade jag.

"You seriously need to teach us some swedish.." utbrast Niall. Alla hade samma förvirrade ansiktsuttryck som innan.

"Sorry, my friend here is just freaking out 'cause she thinks she doesn't look good"

Killarna tittade förvånat på henne. "Are you kidding me? You are beautiful!" sa Harry.

"SEE, I TOLD YOU!" sa jag och log ett överlägset leende mot min vän.

"Palla skämma ut mig Valerie! But thank you Harry" log hon.

"So, we understand that you're a fan, Valerie described you as a "psycozombie staying up all night stalking our twitters", are you a psycozombie?" frågade Louis och höjde frågande på ögonbrynen. Han måste ha gillat det uttrycket.

"OH MY GOD! VALERIE ANABELLA COLEMAN YOU ARE NOT SUPPOSED TO SAY THAT TO ANYONE! Remind me to kill you when I see you again"

"Oh so you are a psycozombie!" skrattade Zayn.

"Shut up! I'm not! It's just Valerie who thinks that" muttrade Bella och putade ut underläppen.

"VALERIE, THERE'S PEOPLE COMING, COME AND SAY HI!" ropade Sarah.

"COMING!" ropade jag tillbaka. "Sorry babe, we have to go. BBQ coming up"

"Sure, bye guys! Love you Val"

"Love you too beb!" Jag klickade ner hennes samtal och stängde ihop min dator.

"Let's go meet some new people" suckade jag.

"Isn't that fun?" frågade Zayn.

"Not really, I kinda don't like it when there's loads of people around me that I don't know. I'm usually extremley shy"

"You're like me then. But you don't seem very shy around us"

"It's because you guys remind me of my two best freinds back in Sweden"

"Well, at least you know us now. So let's go and meet some new people!" skrattade han.

Alla reste sig från sängen och gick tillsammans ner för trappan.

Zayn skulle jag nog kunna bli väldigt bra vän med, typ som jag och Luke. Fast ingen skulle någonsin kunna ta Lukes plats, även om vi bor i olika land.

I ytterdörren stod, till min glädje, en person jag kände igen.

"Jessica, hi!" sa jag glatt och kramade om henne.

"Valerie, how fun!" skrattade hon.

Jag hade bara träffat henne en gång innan, men det var skönt att hon kom. Ännu en person man kunde umgås normalt med. Jag visste inte om hon var ett fan, men presenterade henne ändå för killarna. Jag fick snabbt svar på min fråga.

"Jessica, I want you to meet Niall, Zayn, Louis, Harry and Liam" hennes ögon blev stora.

Liam gick fram till henne, "From the look of your face, I assume you're a fan, so I'm just gonna hug you" sa han, och de andra killarna var inte långt efter på att krama henne.

"Oh my gosh, hi!" hon log stort och hennes äppelkinder syntes än en gång, "sorry that I freak out a little, it's just that i'm a big fan"

"And yet you don't scream in our faces, we like you already!" skrattade Louis.

"Well I'm not the kind of girl who screams all the time" log Jessica.

Jag tittade mot pappa, Sarah och Jessica som stod och kollade på oss med frågande blickar.

"Wait... you guys know each other?" frågade pappa och pekade på mig och Jessica.

"Yeah, we met yesterday" svarade jag.

Efter Jessicas familj kommit strömmade det in hur många som helst och det började serveras mat i mängder. Hela trädgården doftade nysommar och grillat. Folk tog tillbehör så som potatissallad och grönsaker på buffébordet som stod precis innanför altandörren och gick sedan vidare till m in pappa och Louis' pappa som stod och serverade nygrillat, färskt kött vid grillen. Massor av människor kom fram och hälsade mig välkommen till London, till kvarteret och så vidare. Jag kom knappt ihåg några namn, men ärligt talat brydde jag mig inte så mycket, jag hade Jessica, Niall, Zayn, Harry, Liam och Louis att umgås med, jag behövde inte en massa tråkiga vuxna eller små barn just nu.

Alla vi sju satt i utemöblerna en liten bit bort från grillen och hade precis avslutat våra måltider, ja, alla förutom Niall då. Den killen kunde verkligen äta!

"Niall, are you ever gonna stop eating?" frågade jag. Fast något svar fick jag ju inte, han var för upptagen med sin mat.

Zayn skrattade. "Probably not"

"Did you guys say anything?" Niall tittade upp med mat i båda mungiporna och vi alla började skratta.

"I was just wondering if you're ever gonna stop eating" sa jag och log.

"Well, I don't know. But I know one thing, I'm on my way to get some more food right about... now" han stoppade in den sista potatisbiten, tuggade och svalde, och försvann sedan bland alla människor. Jag tittade förvånat på de andra killarna. "Does he always eat this much?"

"Sadly, yes" Harry tittade på mig och log, men hans blick försvann snabbt tillbaka till Jessica. Han hade faktiskt tittat på henne en del, men det behövde ju inte betyda något.

Jag lät min blick glida bort åt grillen för att se om Niall kommit dit ännu, vilket han hade. Jag tittade på Harry igen. Han log ett flirtigt leende mot Jessica och blinkade till med ena ögat. Vänta, va? Nä, det där hände väl inte? Han träffade henne för någon timme sedan och flirtar redan. Jag antar att han verkligen var "the flirt".

"Jessica, can I talk to you for a sec please?" sa jag.

"Sure!"

Jag reste på mig och tog med mig Jessica en bit bort där killarna varken kunde se eller höra oss.

"What's up?" log hon.

"You're a Directioner, right?"

"Yeah, why?"

"Well, what do you think about 'em? The lads of course"

"They're great! I like Harry a bit more tho..." sa hon och log ett finurligt leende.

"Great! 'Cause you know what? He's been checking you out a lot"

"Ha-ha, very funny!"

"I'm not joking!" utbrast jag och slog ut med armarna.

"You're not joking?" sa hon förvånat.

"Of course I'm not joking! It's ovbious that he's flirting with you"

Jessica blev tyst en stund, sedan tittade hon på mig igen.

"I don't know Valerie.."

"Oh come on! I can set you two up on a date or something? Pleeeeeeeeeeeeeeeeeeeease! You'd be like the cutest couple everrrr!"

"I don't know, maybe not today, we met a few hours ago" sa hon tveksamt, men mig kunde hon inte lura. Det syntes tydligt att hon ville gå på dejt med självaste Harry Styles, men inte riktigt vågade.

"Fine" sa jag och spelade ledsen. "Let's go back to the lads then, they're probably wondering where we are"

"Yeah" Vi gick tillbaka till killarna och satte oss ner på samma ställen som innan.

"What was that about?" frågade Louis.

"Oh nothing special, I just had some things to tell Jessica" jag log ett lurigt leende mot killarna och petade Niall i sidan.

"What's up?" frågade han med munnen full av mat.

"Wanna help me plan a surprise date?" sa jag lågt.

"Who is it for?"

"Harry and Jessica"

"Totally! I'm in"

"Great, I was thinking something like this, I can ask Jessica..." och så började jag berätta om min fina plan.

"I'm so up for it! High fiveeee!" utbrast Niall och vi gjorde en high five. Alla tittade på oss, eller ja i alla fall Harry, Jessica, Zayn, Liam och Louis.

"Up for what?" undrade Liam.

"That's a secret between me and Niall"

"Why so secretive all the time?" frågade Zayn och höjde ögonbrynen.

"I like having secrets" sa jag och blinkade till med ena ögat.

Några timmar senare att vi fortfarande kvar där ute och pratade. Jag hade inte pratat så mycket med de andra personerna här, men som jag sa innan, jag behöver inte dem just nu och jag hade problem att umgås med för mycket nytt folk. Solen hade gått ner och det började bli ganska kallt. Jag rös till.

"Are you cold?" frågade Niall.

"A little bit"

"Here, take this" sa han och tog av sig sin kofta och räckte fram den till mig.

"No, you don't..." började jag men Niall avbröt mig.

"Take it"

"But aren't you cold now?"

"Stop being so stubborn and take it, I'm fine" sa han och log ett charmigt leende mot mig.

"Fine, I'll take it! But if you get cold, you let me know right away and you'll get it back, okay?"

"Promise"

"And thank you by the way" log jag och tog på mig koftan.

"You're welcome" log han. Vi satt och tittade på varandra en stund när Louis plötsligt ropade.

"Hey lovebirds! Time to get back to reality! And Val, you better go get that guitar 'cause you're playing for us now" sa han och log finurligt. Just då kom pappa. Tack gode gud!

"Hey kids, just gonna light a fire then I'll be gone again"

"Thank you dad" log jag. Pappa började fixa med veden och sånt på eldstaden i mitten av utesofforna och tände sedan på den.

"There we go, can you guys keep an eye on this so it doesn't go out?"

"Absolutley!" sa Harry.

"Thank you" sa pappa och försvann sedan bort till de vuxna som var kvar och satt i andra delen av trädgården.

"Now go get that guitar, you promised me!" sa Louis. Fan, jag kom inte undan ändå. Jaja, det var väl bara att tuta och köra.

"Fine, be right back" suckade jag och gick in i huset, hämtade gitarren och gick ut igen.

"Yaaaay, here comes the rockstar!" ropade Louis.

"Shut up Boo Bear!"

"Ooooooohhhh, she knows about that already?" sa Harry.

"Sadly, yes" svarade Louis.

"What are you playing for us?" frågade Liam.

"Everything by Michael Bublé"

"Oh, I bet Niall will like this" sa Zayn och tittade menande på Niall.

"Shut up people, I wanna hear the future star!" utbrast Jessica.

"Wow, didn't see that one coming.. But here we go" jag började spela och sjunga men var noga med att inte titta upp för ofta, jag ville inte möta deras blickar just nu.

När jag var klar tittade jag fortfarande ner, men när jag hörde att de började applådera tittade jag upp.

"That was great Valerie!" hörde jag någon säga bakom mig. Det var inte någon av killarnas röster, det var en tjejröst. Och inte var det Jessicas, hon satt precis framför mig. Nej, denna rösten tillhörde en person jag inte träffat på extremt länge, och jag hade saknat henne otroligt mycket under tiden hon varit i Kenya på ett fotouppdrag. Vilket hade varat i ungefär 1 år. Jag vände mig snabbt om och slängde mig in i famnen på henne.

---

Nu är jag tillbaka igen! Förlåt gånger 1000000000! ska inte sitta och komma med massa ursäkter, men måste säga att era kommentarer verkligen värmer! Ni är så fina allihopa! Tänkte också ta och svara på två:

Tack så mycket! Japp, jag är bara 13 år, fyller 14 den 12 juni :)

Tackaaaaaar :) Det där med vem som faller för vem blir en framtida historia, men vem tror ni på ? ;)

släng gärna in en kommentar om vad ni tycke om kapitlet, och tack för att ni stannar fast jag inte har uppdaterat på ca en månad!