thatonedthing

---

"So, how does it feel? Moving here and stuff" frågade Sarah och tittade på mig och Estelle. "I mean, it must be quite hard, especially for you Valeire, leaving all your friends and stuff.

"Yeah, it's.... I don't know if you can call it hard, but it's quite sad... or what you should call it. It's really just the part where you leave the ones you love behind you that's sad and hard. The rest is nothing compared to that. I have to admit that it's quitescary coming to a completely new town in a different coyntry, but at the same time it's nice to be able to start over and leave the past. I just wish mum was still alive"

"Yeah, I felt almost the same when we moved here from Ireland, I think I was just about your age"

Under hela middagen var vårt samtalsämne "den stora flytten" och det visade sig att Sarah var mycket trevligare än jag trott. Jag antar väl att jag inte ville acceptera henne innan bara.

"Thank you, the food was delicious. I think i'm gonna take Baloo for a quick walk in the park and then go to bed" sa jag och reste mig från bordet.

"You're welcome sweetie, have a nice walk!" ropade pappa när jag gått vidare ut i hallen.

"Baloo! Come here buddie!" ropade jag och klappade på mina låt. Baloo kom lite klumpigt lufsandes ut i hallen och började slicka mig i ansiktet.

"Yeah, I get it! You wanna go for a walk! Now stop it!" fnittrade jag. Han satte sig ner med en duns framför mig och hans framben började sakta glida långsamt ut åt vars ett håll. Tillslut trillade han ihop och jag skrattade ännu mer. Denna hunden skulle skänka mig många glada stunder, det visste jag redan. Jag kopplade honom och ropade hej då innan jag gick ut och styrde mina steg mot parken.

Baloo försökte bita i kopplet hela tiden, så när vi kom fram till parken två minuter senare släppte jag honom lös och började kasta en pinne som han sprang och hämtade hela tiden. Efter en liten stund kom det en guldig liten golden retriver valp springandes mot oss. Jag satte mig ner på huk och började klappa honom eller henne. Några sekunder senare kom en tjej springades efter.

"Sammy! Bad boy, you can't just run away like that! I am so sorry, he just ran away and I couldn't stop him. I'm really sorry" sa tjejen. Hon hade mörkbrunt lockigt hår, bärnstensfärgade ögon och lite spetsig haka. Hon var väldigt söt, men hon hade inte det där typiska brittiska utseendet, eller den typiska brittiska dialekten, så jag började undra var hon kunde vara ifrån.

"Oh, it's fine! Promise! Besides, they seem to like eachother" sa jag och nickade mot hundarna som låg och busade på gräset.

"Yeah, they do. I'm Jessica by the way" sa hon och räckte ut handen mot mig.

"I'm Valerie. But you can call me Vallie or Val" sa jag och skakade hennes hand.

"Nice to meet you Vallie" hon log stort så man såg hennes äppelkinder.

"You too. Sorry, but I just have to ask. Where are you from? You don't sound British"

"I'm actually Mexican" hon log sådär gulligt igen. "What about you, you don't sound British either"

"I'm Swedish. Moved here today actually. My father and stepmother lives here so..."

"Oh, okay. How old are you?"

"Turning 18 in August. You?"

"Turned 17 two weeks ago"

"Happy birthday in arrears!"

"Thank you"

Vi pratade ett tag medan hundarna busade, men eftersom Baloo bara var ca 10 veckor blev han snabbt trött och kom och krafsade på mitt ben.

"Are you tired Baloo?" sa jag och satte mig ner på huk. "I think we should head home" jag reste mig upp med Baloo i famnen.

"Yeah, we should probably do that too. But hey, can I have your number? Maybe we can hang out sometime" log Jessica.

"Oh, sure! Here, type your number" jag räckte henne min vita iPhone 4 och tog emot hennes blackberry och skrev in mitt eget. Sen sa vi hej då och jag började gå hem med en halv sovandes Baloo i famnen.

När jag kom hem hade Estelle redan gått och lagt sig, så jag sa god natt till pappa och Sarah som satt och tittade på TV, sen gick jag upp på mitt rum och gjorde mig redo för sängen. Jag tog på mig Lukes tröja och mina rutiga pyjamasbyxor, borstade tänderna och kröp ner i min nya underbara säng.

Röster. Många röster. Nya röster. Sarah, pappa, Estelle och.... några jag inte alls kände igen. Hade vi gäster? Varför hade vi gäster? Och varför hade ingen sagt till mig? Jag kollade runt i rummet efter Baloo, han kanske kunde rädda mig från att gå ner där helt awkward, fast han var inte här. Någon hade hämtat ner honom. Shit. Vad skulle jag göra nu då?

Jag smög försiktigt upp ur sängen och gick in i min garderob. Där letade jag fram ett pösigt vitt linne som det stod MORTALS på och drog på mig det, sen letade jag fram ett par enkla gråa joggingbyxor och tog på mig dem istället för mina rutiga. Mer än att sätta upp håret i en knut på huvudet och kolla mig i speglen gjorde jag inte, jag ville ju inte se för fixad ut om det skulle se ut som om jag kommit från sängen nyss. Sedan gick jag tyst ner för trappan och smög bort mot köket och kikade försiktigt in. Estelle satt i Sarahs knä med pappa bredvid dem, sen satt det två personer jag inte kände igen som såg ut att vara i samma ålder som pappa och Sarah, efter dem två tjejer som var tvillingar, en kille som såg ut att vara runt min ålder, och sen två tjejer till. Vilka är detta nu då?

Jag slätade till mitt linne innan jag samlade nog med mod till att gå ut i köket. Estelle såg mig och kom springandes mot mig.

"Valeriiiiiiiiiiiiiiiie!" Jag satte mig ner på huk och kramade om henne.

"Good morning to you too" log jag och pussade henne på hjässan. Hon fnittrade och sprang tillbaka till Sarah, då kom Baloo lufsandes mot mig.

"Baloo! Hi boy!" sa jag och rufsade till hans päls. Det var först då jag märkte att alla stirrade på mig.

---

Sådär, där har ni ert kapitel! Visst blev det hyfsat långt? :) ledsen att den kanske blev lite sen bara... men vinnaren Jessica kom in i bilden också!

Vad tyckte ni? Vem tror ni det är som sitter vid köksbordet när Valerie kommer ner?

Kommenterar ni duktigt ska jag försöka skriva en ungefär lika lång del imorgon också!

PUSS!