thatonedthing

---

"Mornin' Valerie" log pappa. "This is the Tomlinson family. Jay is an old friend to Sarah. Sorry that we didn't tell you they were coming over, we forgot" fortsatte han och tittade ursäktande på mig. Han visste mycket väl att jag hatade sånna här situationer, det hade jag fått från mamma.

"Mornin'. It's okay" sa jag. En ren vit lögn. Det var inte okej. Jag hatar verkligen sånna här situationer, lära känna nytt folk, men jag kunde inte precis springa upp till mitt rum igen.

"They're from Doncaster, but Louis" Sarah pekade på killen "lives here in London with his bandmates. We've invited them to our BBQ that we're having tonight to celebrate that you're here. The whole neighborhood is invited too, it's gonna be a party in our garden"

Åh, okej. Så vi skulle ha en grillfest för att fira att jag och Estelle var här? Med hela jävla kvarteret? Great, massa nya människor. Det var väl bara att försöka lära känna personerna som satt runt vårt köksbord först, då var jag inte helt ensam på festen. Jag gick runt och hälsade på alla.

Johannah, eller Jay, Mark, tvillingarna Daisy och Phoebe, Louis, Felicity och Lottie.

Jag hade känt igen Louis sedan första gången jag fick se hans fina ansikte, men hade inte kunnat placera honom någonstans. När Sarah sa att han bodde här med sitt band, förstod jag. Han var ju Louis, som i Louis Tomlinson från One Direction. Men jag bestämde mig för att vara det lilla fan jag var och lära känna honom på riktigt.

Efter lite småprat tog jag mig en skål mjölk och flingor och bestämde mig för att ta en titt på resten av huset, som jag faktiskt inte gjort igår.

"I'm just gonna go and check out the rest of the house, I didn't do that yesterday"

"Sure sweetie" log pappa.

"Can I come? I'd like to get to know you a bit" frågade Louis och tittade på mig.

"Oh, sure!" log jag. Han reste sig upp och vi började på nedervåningen.

"So, your name was Valerie, right? Like the song"

"Yeah, but what song?"

"The one by Amy Winehouse. I bet you've heard it"

"Oh, now I remember! It was my mum's favorite song when I was born, so she named me after it. She played it all the time in our apartment, until she... passed away... now it just reminds me of her when I listen to it" Oj, det där var inte väntat. Jag brukade aldrig öppna mig så här för personer jag träffat 30 minuter tidigare. Men jag kände mig trygg med Louis, konstigt nog.

"I'm so sorry to hear that" sa Louis och la sin ena arm runt mina axlar. "I bet she was amazing, just like you seem to be"

Detta borde kännas så fel på så många sätt, jag brukade verkligen inte vara så här med nya människor, men det kändes inte fel alls. Det kändes så jävla rätt.

Vi gick runt i mitt nya lyx-hus och jag försökte memorera var allt låg, men när vi kom fram till ett rum med olika sorters gitarrer hängandes på väggarna, en stor, svart flygel mitt i rummet, några högtalare här och där och en keyboard i ett hörn blev jag helt till mig. Jag hade fått min kärlek till musik från pappa, det var en sak som var säker. Mamma var inte så jätteintresserad, hon kom knappt ihåg namnen på hennes favoritlåtar.

"Wow... This is so cool!" utbrast jag och satte ner min tomma skål på ett litet bord. Sakta lät jag fingrarna vandra över den blanka flyglen.

"Do you play the piano?" Louis stod en meter bakom mig.

"Yeah, a little bit. I play the guitar too, and sing a bit"

"Cool! Can you play something for me?" jag tittade förskräckt på honom, men han log lugnande.

"You don't have to sing, i'd just like to hear something"

"Okay then.... piano or guitar?"

"Hm... Niall plays guitar all the time, so piano? What songs can you play?"

"Ummmm... I'm kind of new to the piano so the only song I know in my head is 'River Flows In You' "

"Then play it!" han log uppmuntrande.

"I seriously can't believe that i'm doing this, but fine" sa jag och satte mig ner på pianopallen och lät musiken ta över min kropp. Mina fingrar tryckte ner olika tangenter som formade melodin till låten och det var som om allt annat runt mig försvann. Vid tiden då låten var slut hade jag helt glömt att Louis stod vid sidan av flyglen och jag ryckte till när han började applådera.

"That was beautiful! You are amazing!" utbrast han.

"Well, thank you I guess.." Jag rodnade och tittade ner på mina händer som fortfarande låg på pianotangenterna.

"Pretty please play some guitar for me too?" han tittade på mig med valpögon.

"What will I get in return?" jag log lurigt.

"Hmm... I can show you London?"

Det var en bra idée, jag behövde lära mig var saker och ting låg.

"Fine" sa jag kort och plockade ner en stålsträngad gitarr från väggen, slog mig ner på pallen igen och drog fingrarna över strängarna för att kolla om den var stämd, vilket den var. Jag bestämde mig för att spela 'Everything' med Michael Bublé, även känd som låten jag helst spelade när det kom till gitarr.

Efter första refrängen kom jag på mig själv med att sjunga. Jag tittade förskräckt på Louis, min sångröst var inte precis den bästa och jag trivdes inte med att sjunga inför folk, men han log hur stort som helst så jag fortsatte.

I den låten var gitarrsolot det bästa, så jag spelade det bästa jag kunde och spelade inte fel en enda gång.

När låten var slut såg Louis hur rolig ut som helst. Han hade öppen mun och stora ögon.

"Was it that bad?" frågade jag försiktigt och tittade oroligt på honom.

"Oh, no! You are killin' it on the guitar! And your voice fits this song really good! My bandmates are coming to the BBQ tonight too, can you please play this song for them? They will be blown away, I promise you!" allt kom på en och samma gång så jag hade lite svårt att hänga med i vad han sa.

"Slow down you crazy boy! You want me to play 'Everything' for them?"

"Not everything, just that song" sa han och kollade på mig med en underlig blick.

"That song is called 'Everything' stupid!" skrattade jag.

"Oh.. Pfft, I knew that! I was just messin' with ya!"

"Yeah, right" log jag och blinkade till med ena ögat.  "So how are we going to do about this walk-around-and-show-me-the-city-thingy? I mean, you're famous. Won't there be like... fans following us?"

"You know about One Direction?" han log stort.

"Yeah, one of my best friends is like... Well I guess you could say obsessed, so I guess she made me like you, but i'm nowhere near her crazy-fan league"

"Aw, I wanna meet her someday"

"I'm so gonna tell her that the Louis Tomlinson wants to meet her 'cause she's some psycozombie staying up all night stalking your twitters"

"Haha, psycozombie!" skrattade Louis.

"Trust me, it's true..."

---

Sådär! Ledsen för dålig uppdatering, ska försöka börja på ett till direkt som ska komma upp senast söndag!

Delen är välidigt snabbt skriven för jag kom på mig själv med att sitta och inte göra ett enda vettigt skit ist för att skriva så hittar ni några stavfel/slarvfel säg gärna till så rättar jag till dem!

Och skulle ni kunna sprida vidare bloggen till andra? Skulle vara jättekul om jag slog mitt besöksrekord på 22 pers (.........................)!

PUSS PÅ ER!