Blind Faith - Kapitel 3: Trouble
I Förra Delen:
"Här, lägg din jacka och ryggsäck här i" sa jag och räckte henne en grå låda.
"Ska jag lägga Mr. Snuggles där i också?" Mr. Snuggles. Hennes favoritnalle. Som föreställde en gris men ändå.. Hon hade honom med sig överallt.
"Japp" Jag la alla mina saker i en annan och satte sedan upp lådorna på rullbandet. Vi blev tillsagda att gå igenom en och en så jag lät Estelle gå före, sedan jag. När vi gått igenom och tagit våra grejer igen vände vi oss om och vinkade till personerna som vi skulle sakna mest. De vinkade tillbaka innan vi gick på ett håll, och de på ett annat.
*Varnar för grovt språk, om det nu skulle vara några yngre läsare här*
Jag styrde stegen mot Espresso House som låg nästan precis vid vår gate. Det var en bit bort, så för att vi skulle hinna dit innan det blev helt fullt med folk som skulle åka från gaterna i närheten tog jag upp Estelle i famnen och skyndade på stegen.
Folk glodde konstigt på mig när jag gick och bar på en liten unge som nästan halvsov med en nalle i famnen, de trodde väl att jag var hennes mamma eller något. Fast jag fyller ju bara 18 i Augusti, men det kunde ju inte de veta, så jag lät de stirra och undra.
När vi kom fram satte jag ner Estelle i en röd fåtölj och satte mig själv i en annan mittemot.
"Vill du ha något att äta eller dricka gumman?" frågade jag min sömniga lillasyster. Hon var väl antagligen trött efter bilresan och allt.
"Varm choklad.. och en kanelbulle!" sa hon och sken upp. Det var något hon ärvt från mamma; en stor kärlek för kanelbullar.
"Okej, jag kommer alldeles strax tillbaka. Lova mig att du inte går någonstans och pratar inte med folk du inte känner" sa jag och höll ut mitt lillfinger. "Pinky promise"
Hon krokade mitt finger med sitt eget "Jag lovar"
Kassan låg kanske 10 meter bort, så jag skulle kunna ha koll på Estelle hela tiden.
Kassan låg kanske 10 meter bort, så jag skulle kunna ha koll på Estelle hela tiden.
"Hejsan. Vad får det lov att vara?" frågade en ung, söt kille bakom disken.
"Hej. Jag skulle vilja ha en liten varm choklad, en kanelbulle och en stor chai latte tack"
"Javisst, vill du ha både grädde och marshmallow i den varma chokladen?"
"Ja tack" log jag och tittade bak mot Estelle som vinkade glatt åt mig. Jag vinkade tillbaka och vände mig om igen.
"Söt liten unge du har där" sa killen. Vadå, trodde han att Estelle var min dotter? Inte för att vara sån men den tanken skrämde mig. Jag skulle inte vilja vara mamma vid 18 års ålder.
"Åh, tack, men det är min syster" log jag och skrattade lite.
"Jaha, hon var lika söt som du i alla fall" sa han och blinkade till med ena ögat.
"Här flörtas det hej vilt ser jag" Den rösten. Jag hatade den. Med hela mitt hjärta.
Jag spände kroppen, snurrade långsamt runt och förberedde mig på den värsta synen i hela universum.
"Nathan" sa jag, hårt och sammanbitet.
"Hej Vallie" han log hånfullt.
"Kan jag få prata med dig, DÄR BORTA?" jag nickade mot ett hörn inte allt för långt bort.
"Visst babe" han vickade sådär pervigt på ögonbrynen och följde efter mig.
"För det första, kalla mig inte Vallie eller babe, eller något annat. Du ska inte ens prata med mig efter detta. För det andra, VAD FAN GÖR DU HÄR?!" jag skrek nästan, men kämpade så mycket jag kunde för att hålla rösten nere på en normal nivå. Jag ville inte ha massa uppmärksamhet från alla passerande människor.
"Jag kallar dig vad fan jag vill, och pratar med dig hur jävla mycket jag vill. Vi ska på semester till min farmor. Har du hört talas om semester någon gång? Eller ni fattiglappar kanske inte gör sånt?" Han tog ett steg närmre mig. "Du trodde du kunde komma bort från mig va? Too bad, du har två månader kvar" Två må... Nej, det kunde inte vara sant. Skulle han vara i London i två månader? Fan.
Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag spottade honom rakt i ögat, sen knäade jag honom mella benen och gick tillbaka mot Espresso House. Jag hörde hur han skrek efter mig.
"Jävla hora! Det där ska du fan få tillbaka för!"
Folk tittade med konstiga blickar på oss. Fan, det var just denna uppmärksamheten jag inte ville ha.
I kassan på Espresso House stod killen och tittade på mig med en förvirrad och frågande blick.
I kassan på Espresso House stod killen och tittade på mig med en förvirrad och frågande blick.
"Jävligt lång historia. Hur mycket blev det?" suckade jag.
"91 kronor" Han tittade fortfarande på mig med en underlig blick.
mobilinlägg igen, datorn funkar fortfarande inte och ingen annan är hemma så jag kan inte låna deras datorer.
Jag ska snart börja på det andra kapitlet, måste bara göra lite läxa till.
Postat av: Mrs. Styles
JÄTTEBRA, SKRIV MEEEEER :DDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDD P.S JOBBAR PÅ KAPITEL 2 PÅ MIN NU :)))))) PUSS PÅ DIG SWEET CHEEKS :D <333
P.S IGEN JAG HAR FORTFARANDE ONT I MIN KIND, STRÄCKTE DEN IGEN UNDER MIDDAGEN </3
